Veidekke — Audit Report / Information 2017

Nov 13, 2017

Den svenska bostadsmarknaden

Konjunkturanalys och prognos för bostadsbyggandet

2 NOVEMBER 2017

»Ogenomtänkta politiska beslut kan sänka bostadsmarknaden och utlösa en fastighetskris.«

Innehåll

Förord	5
Rapporten i sammanfattning	6
Den makroekonomiska utvecklingen i Sverige
de närmaste åren	12
Regional tillväxt	16
Bostadspriser	18
Bostadsbyggandet de närmaste åren	24
Byggmarknaden totalt	24
Bostadsbyggandet	26
Prognos för antalet färdigställda bostäder 2017–2019	28
Statliga ingrepp hotar minska byggandet	35
Lång rad utredningar med investeringshämmande förslag	36
Förslagen ger lägre BNP, en lägre investeringsvolym och färre nybyggda bostäder	41

»Unga och ekonomiskt svaga hänvisas till "mamma-pappabanken" eller till små och ofta dyra bostäder som inte svarar mot deras behov.«

Förord

Alltfler unga hänvisas till "mamma-pappa-banken"

Jimmy Bengtsson Vd, Veidekke Sverige

Per Martin Eriksson Vd, Veidekke Bostad

Den svenska bostadsmarknaden är en rapportserie som ges ut av Veidekke två gånger per år. Rapportens syfte är att analysera den svenska bostadsmarknaden utifrån makroekonomiska villkor. Men ambitionen är också att gå djupare genom att väga in aspekter som indirekt påverkar utvecklingen på bostadsmarknaden, som prisutvecklingen, utbud och efterfrågan men också andra faktorer som beslut och initiativ från politik och myndigheter.

Inte minst det senare tenderar att få allt större betydelse. Det gäller också samspelet mellan politik och myndigheter som under senare år fått ett allt tydligare mönster. Politiken ser och debatterar för all del de problem som präglar bostadsmarknaden men tar få genomgripande initiativ. De problem som uppstår till följd av den politiska passiviteten överlåter man istället till myndigheterna som helt uppenbart agerar utan den helhetssyn som krävs för att navigera rätt på detta komplexa område.

Som en följd av detta har vi under senare år fått en serie åtgärder som stramat åt kreditgivningen till hushållen. Dessa har höjt trösklarna in på bostadsmarknaden, framför allt för unga och ekonomiskt svaga som i allt större utsträckning hänvisas till "mamma-pappa-banken" eller till små och ofta dyra bostäder som inte svarar mot deras behov.

Just nu ligger en rad förslag på bordet som riskerar att förstärka den tendensen. Tillsammans kan de leda till att den positiva utveckling vi haft under de senaste åren, med stadigt ökande bostadsbyggande, bryts. I värsta fall kan åtgärderna utlösa en kris i bostadssektorn med osålda lägenheter, fallande bopriser och nära nog ett tvärstopp i bostadsbyggandet, med stora konsekvenser för samhällsekonomin i stort.

I ett avslutande kapitel i denna rapport analyseras därför ett antal förslag som just nu ligger för avgörande på politisk nivå. Vi kan bara hoppas att regeringen och riksdagen besinnar sig och gör en grundlig konsekvensanalys innan man fattar beslut.

Rapporten ges ut av Veidekke och produceras av företagets bostadspolitiska expertteam (Lennart Weiss och Linda Jonsson) i samarbete med företagets interna experter inom olika funktioner samt analysföretaget Evidens, som på Veidekkes uppdrag svarar för statistiska underlag och bearbetning av data. I Veidekkes team av olika resurser finns också före detta bostadsminister Stefan Attefall som bistår Veidekke löpande med kommentarer och synpunkter som fristående konsult. Förutom en regelbunden utgivning av rapporter driver Veidekke också debatt- och fördjupningssajten bostadspolitik.se.

Rapporten i sammanfattning

Bostadsmarknad med två helt olika ansikten

Lennart Weiss Kommersiell direktör Veidekke Sverige

Linda Jonsson Analytiker Veidekke Sverige

Tillståndet just nu på den svenska bostadsmarknaden kan sammanfattas med två ord: osäkert läge. Det vi ser framåt är en bostadsmarknad med två möjliga men helt olika ansikten. I vilken riktning det fortsätter avgörs sannolikt av en handfull beslut och ställningstaganden inom politik och myndigheter den närmaste tiden.

Betraktat från det makroekonomiska perspektivet ser det onekligen bra ut.

• • Tillväxten i BNP är fortsatt hög. Exportindustrin, den inhemska konsumtionen samt det ökade bostadsbyggandet indikerar en fortsatt positiv ekonomisk utveckling. Samtidigt är inflationen låg.
• • Arbetsmarknaden är stark. Sysselsättningsgraden ökar samtidigt som arbetslösheten pressats ned under 7 procent. Ett ökat arbetskraftsutbud gör att arbetslösheten förvisso endast kommer att sjunka långsamt men i andra änden larmar företagen om att det är svårt att finna medarbetare med rätt kompetens.
• • Hushållens realt disponibla inkomster utvecklas fortsatt positivt. Låga räntor och en expansiv finanspolitik bidrar till att stimulera hushållens köpkraft.

Sammantaget indikerar makrobilden förutsättningar för en fortsatt stark bostadsmarknad med stabila eller rentav stigande priser, om än i lugnare takt än hittills.

Samtidigt visar månadsdata för augusti och september att det möjligen skett ett trendskifte. I centrum av samtliga tre storstadsmarknader sjönk bostadspriserna. I Stockholm med 3 procent, i Göteborg med 2 procent och i Malmö med 1,5 procent.

I delar av media har detta skifte tagits till intäkt för att vi har en bostadsbubbla som nu är på väg att brista, med risk för boprisfall på 20–30 procent. Veidekkes analys visar dock att en sådan utveckling är mycket osannolik och skulle kräva att hushållens disponibelinkomster skulle falla påtagligt under flera år, samtidigt som hushållens finansiella tillgångar krymper som en följd av lågkonjunktur och börsfall.

Med en fortsatt gynnsam ekonomisk utveckling bör således förutsättningarna vara goda för ett fortsatt högt, kanske rentav ökat bostadsbyggande. Statistiken för påbörjade bostäder ger stöd för ett sådant antagande. Under 2016 påbörjades 60 800 lägenheter, en ökning med 26 procent jämfört med 2015. Antalet påbörjade bostäder har också fortsatt att öka under första halvan av 2017. Under årets två första kvartal påbörjades preliminärt 37 600 bostäder, vilket är 22 procent fler än motsvarande period föregående år.

Men även på detta område finns tydliga tecken på en normalisering av marknaden. Statistiken visar att bostadsrätterna svarar för största volymen påbörjade bostäder. Även produktionen av hyresrätter ökar, särskilt i landsorten. Rensas statistiken för specialbostäder och äldrebostäder är emellertid den totala nivån klart lägre än den för byggandet av bostadsrätter. Produktionen av småhus är fortfarande på blygsam nivå och har ännu inte hämtat sig efter Lehmankraschen och införandet av bolånetaket 2011.

Frågan är således i vilken riktning som marknaden förväntas gå under de närmaste åren. Här finns flera frågetecken. Ett av dem rör sambandet mellan påbörjade och färdigställda bostäder. I den allmänna debatten förutsätts vanemässigt att påbörjade bostäder per automatik leder till färdigställda och att vi med denna matematik närmar oss miljonprogrammets bostadsbyggande. Mycket talar för att det är en förhastad slutsats. Med dagens sätt att mäta är det långt ifrån säkert att en rapporterad påbörjad lägenhet verkligen byggstartats i en mer reell mening.

Fundamentalt krävs att det finns en ekonomisk efterfrågan. Om denna av olika skäl sviktar kommer formellt påbörjade projekt att skjutas på framtiden, etappindelas eller helt enkelt aldrig startas.

Den modellskattning som görs i rapporten, baserad på utvecklingen av hushållens finansiella netto, reporäntan, sysselsättningen och byggkostnaderna, ger inte stöd för en så hög byggnivå som statistiken för påbörjade indikerar. De variabler som styr efterfrågan pekar snarare mot en färdigställandegrad på högst ca 50 000 lägenheter per år. En något svagare marknad kan rentav begränsa byggandet till runt 40 000–45 000 lägenheter för 2018 och 2019. Som redan vårens konjunkturrapport visade är således Boverkets mål om 80 500 bostäder per år (600 000 t.o.m. 2025) helt omöjligt att nå utan mycket omfattande efterfrågestimulanser.

En närmare analys av statistiken för påbörjade lägenheter uppvisar också stora regionala skillnader. Ökningen av antalet påbörjade bostäder är visserligen påtaglig i Stockholms- och Göteborgsregionen men den största ökningen har trots detta skett utanför de båda storstäderna. Detta indikerar ett relativt betydande tillskott av nya hyresrätter i normalt sett något svagare marknader. Vid en svagare marknadsutveckling torde sårbarheten vara störst där.

En logisk följd av modellresultaten och den höga nivån för påbörjade bostäder är att bostadsbyggandet når sin högsta nivå

Tillväxten i BNP är fortsatt hög. Den inhemska konsumtionen indikerar en fortsatt positiv ekonomisk utveckling.

»Tillståndet just nu i den svenska bostadsmarknaden kan sammanfattas med två ord: osäkert läge.«

»Klart är att marknaden just nu präglas av en avvaktande hållning, särskilt i våra större städer.«

8

2018 för att sedan falla tillbaka. En fortsatt ökning kräver en betydligt starkare konjunktur, bättre tillväxtvillkor och en helt ny typ av politiska åtgärder som direkt stöttar hushållens efterfrågan.

I tillägg finns flera svårbedömda faktorer. Den kantring i marknaden som skett under hösten kan mycket väl övergå till att bli mer dramatisk. Hur mycket avgörs i hög grad av politiska beslut.

Klart är att marknaden just nu präglas av en avvaktande hållning, särskilt i våra större städer. En orsak är det snabbt ökade utbudet av nyproducerade lägenheter. Med mer att välja på blir hushållen mer selektiva vilket per automatik ger längre säljtider.

En sannolikt viktigare förklaring är dock

de förändringar som skett det senaste året när det gäller hushållens möjligheter att finansiera sina bostadsköp. Det av Finansinspektionen införda amorteringskravet i juni 2016 ökade hushållens månatliga kostnader och gjorde att fler hushåll fick underskott i bankernas kvar-att-leva-påkalkyler (KALP). Därmed får fler hushåll än tidigare nej på sin bolåneansökan vilket successivt dämpar den totala efterfrågan i marknaden.

I det tysta har dessutom bankerna infört ett skuldkvotstak relaterat till hushållets årliga bruttoinkomst. Inledningsvis lades detta tak på runt 7 gånger hushållets inkomst men har sedan justerats ned till intervallet 4–6. Detta har påtagligt för-

svårat möjligheterna att få ett bostadslån för ensamhushåll och andra ekonomiskt svaga hushåll. Amorteringskravet och bankernas egna skuldkvotstak har således begränsat marknaden, särskilt i storstäderna där priserna är som högst. Och detta i ett läge när utbudet ökat relativt kraftigt.

Detta har lett till en allmän inbromsning som i sin tur spätts på av medias spekulationer om en bobubbla med risk/ möjlighet för ett kommande boprisfall. Detta psykologiskt betingade tillstånd kan bli av mer temporär karaktär men skulle också kunna bana väg för en mer fördjupad nedgång, beroende på vilket vägväl som det politiska och administrativa systemet väljer.

Just nu ligger ett ett antal förslag på bordet som är föremål för politisk hantering. Det övergripande intrycket är att varken politiken eller myndigheterna gjort en samlad konsekvensanalys av dessa förslag, eller hur de kan förväntas fungera i ett läge när konjunkturen vänder och stigande räntor och andra förändrade villkor gör att hushållens ekonomiska utrymme krymper. Högst troligt kommer dessa förslag att påverka både det totala bostadsbyggandet och situationen på bostadsmarknaden, inte minst för socialt och ekonomiskt utsatta grupper. Sist i rapporten redogörs för några aktuella förslag från politik och myndighet varav följande sannolikt kan få störst negativ påverkan på bostadsbyggandet.

En logisk följd av modellresultaten och den höga nivån för påbörjade bostäder är att bostadsbyggandet når sin högsta nivå 2018 för att sedan falla tillbaka.

9

Utökat amorteringskrav: Förslaget innebär att hushåll som har en skuldkvot över 450 procent av disponibel inkomst får amortera 1 procent extra på sitt bostadslån: totalt 3 procent med en belåningsgrad över 70 procent, 2 procent i intervallet 50–70 procent och 1 procent mellan 0 och 50 procents belåningsgrad. Hushåll med nytagna lån, oftast yngre hushåll eller enpersonshushåll, som har den högsta belåningsgraden, drabbas med andra ord hårdast. Förslaget kommer att förstärka effekterna av det redan införda amorteringskravet samt bankernas frivilligt införda skuldkvotstak och kommer främst att drabba «outsiders» och ekonomiskt svaga hushåll. Effekten kommer att bli särskilt påtaglig i storstäderna som har de högsta bostadspriserna men slå generellt mot den del av bostadssektorn där byggandet ökat mest under senare år, nämligen bostadsrätterna.

Ränteavdragsbegränsningar för kom mersiella fastigheter: Med syfte att begränsa utrymmet för avancerad skatte planering har EU beslutat att medlems länderna ska implementera nya regler som begränsar möjligheterna att göra ränteavdrag i företagssektorn. Finansdepartemen tet har valt en mer långtgående tolkning än flertalet andra EU-länder och föreslår att ränteavdragen ska begränsas i förhållande till bolagens resultat samtidigt som man föreslår sänkt bolagsskatt. Det svenska sättet att implementera EU-direktivet bygger vida re på den tidigare hårt kritiserade företags skattekommittens tankegångar som innebär att eget kapital i ett företag skattemässigt ska gynnas i förhållande till lånat kapital.

Förslaget slår mot kapitalintensiva bran scher som fastighetssektorn och innebär att fastighetsägare inte kommer att medges avdragsrätt för räntekostnader. Det innebär ökade kostnader för de företag som eftersträvar att bygga nya bostäder och gynnar dem som endast passivt förvaltar. Särskilt nyproduktionen av hyresrätter kommer att drabbas hårt av förslaget om det genomförs i enlighet med det förslag som varit ute på remiss.

Paketeringsutredningen: Idag råder andra skattevillkor om en försåld fastighet ingår i ett aktiebolag. Det bolag som säljer andelarna behöver inte betala någon skatt på eventuell vinst så länge pengarna stan nar i den dubbelbeskattade bolagssektorn. Paketeringsutredningen föreslår att det inte längre ska vara möjligt att förpacka fastig hetstransaktioner i bolagsform.

En av utredningens avgörande svaghe ter rör den initiala effekt som uppstår vid förstagångsförsäljningen och som medför en retroaktiv beskattning av bolag med förvärvad latent skatt. Förslaget innebär att kostnaden för projektfastigheter och mark ökar, vilket innebär att kostnaden för att utveckla ett bostadsprojekt ökar, något som kommer att leda till höjda hyror och avgifter och sannolikt göra projekt i svaga marknader olönsamma. Det kan noteras att utredningen själv konstaterar att fastig hetssektorn inte är skattemässigt gynnad eftersom sektorn betalar en särskild skatt för sin viktigaste produktionsresurs, nämli gen fastighetsskatt.

Implementering av nya så kallade Baselregler i banksektorn: Förslaget innebär att bankerna tvingas öka andelen eget kapital i förhållande till sin utlåning. Med högre kapitalkrav tvingas bankerna antingen minska sin utlåning eller öka sina marginaler. Det senare fungerar i prakti ken som en räntehöjning. Med försämrade finansieringsvillkor är det högst troligt att kreditgivningen till fastighetssektorn påverkas med påföljd att bostadsbyggandet minskar.

Minskade ränteavdrag: Med de besked som flertalet politiska partier lämnat är det troligt att hushållens ränteavdrag under nästa mandatperiod kommer att reduceras för att på sikt eventuellt avskaffas. Försla get innebär ytterligare en åtgärd som höjer trösklarna in på bostadsmarknaden för unga och ekonomiskt svaga. För hushåll utan eget sparande innebär ränteavdragen en av få stimulanser för att ta sig in på ägarmarknaden. Om ränteavdragen avskaffas blir det ännu svårare för outsiders att klara bankernas KALP-kalkyler eftersom

dessa idag tar hänsyn till att den så kalla de «stressade räntan» (den räntenivå som bankerna kalkylerar med i samband med en låneansökan) reduceras med värdet av ränteavdraget.

I rapportens avslutande avsnitt görs ett försök att analysera effekterna av de förslag som idag ligger på myndigheternas och politikernas bord. Även om dessa i delar är svåra att beräkna är det uppenbart att redan ett eller två av de förslag som för närvarande övervägs skulle få stor påverkan på bostadsbyggandet samt öka orättvisorna på bostadsmarknaden.

Slutsatsen blir att vi just nu har ett myc ket osäkert läge. Å ena sidan har vi en situa tion med stark medvind för såväl bostads byggandet som samhällsekonomin i stort. Om den håller i sig är det mycket som talar för att bostadsbyggandet kan öka något för att sedan plana ut på en förhållande vis bra nivå. Med tanke på den rådande bostadsbristen borde detta vara politikens förstahandsmål. Å andra sidan har vi en situation där politik och myndigheter, till synes utan djupare analys, är på väg att implementera åtgärder som drastiskt kan bryta den positiva utvecklingen. Även om dagens situation på flera sätt skiljer sig från 1990-talets djupa finans- och fastighetskris är det uppenbart att ogenomtänkta poli tiska beslut kan sänka bostadsmarknaden och i värsta fall utlösa en fastighetskris med stora konsekvenser för samhällsekonomin i stort.

Stockholm i november 2017

»Ogenomtänkta politiska beslut kan sänka bostadsmarknaden och i värsta fall utlösa en fastighetskris. «

Den makroekonomiska utvecklingen i Sverige de närmaste åren

I den förra konjunkturrapporten som kom i mars/april 2017 konstaterades att den svenska ekonomin gick stark och att tillväxten i närtid skulle förbli stark. En kombination av starkare konjunktur i omvärlden och en fortsatt god inhemsk efterfrågan talade för en stabil utveckling.

Utfallen från första och andra kvartalen bekräftade bilden av en stabil utveckling. Högkonjunkturen är fortsatt stark. Tillväxten är bred med en export som gynnas av en relativt svag krona och en starkare europeisk konjunktur. Vi ser en fortsatt hög investeringsnivå i bostadssektorn och den inhemska efterfrågan fortsätter att stimuleras av en expansiv penning- och finanspolitik.

BNP-tillväxten för 2015 har av prognosinstituten reviderats upp från 4,1 till 4,3 procent och motsvarande siffra för 2016 förväntas landa på ca 3,1 procent. Sentimentsindikatorer (sentiment = känslan eller tonen i marknaden) för exportindustrin har fortsatt att redovisa höga nivåer också efter sommaren liksom investeringsnivån i bostadsbyggandet. BNP-tillväxten bedöms därför landa kring drygt 3 procent för helåret 2017 (tabell 1).

En starkare export som drivs av återhämtningen i Europa och den expansiva penning- och finanspolitiken bidrar till att BNP-tillväxten sannolikt blir fortsatt stark också under perioden 2018–2019. Exporten

2015–2019.	BNP-tillväxt i årstakt (kalenderkorrigerad)
		2015	2016	2017	2018	2019
	Konjunkturinstitutet (v41)	4,3	3,1	3,0	2,8	1,8
	Regeringen (v38)	4,3	3,2	3,1	2,5	2,0
	Riksbanken (v36)	4,3	3,0	3,4	2,9	2,1
	Nordea (v36)	4,3	2,9	3,3	2,6	2,1
	SEB (v35)	4,3	2,9	3,5	2,9	2,5

Tabell 1. BNP-prognoser

beräknas växa med 3 procent under 2017 och till ca 4,6 procent under 2018 enligt Konjunkturinstitutets beräkningar. Mot slutet av prognosperioden bedöms dock tillväxttakten mattas. En viktig förklaring är att investeringarna i form av bostadsbyggande bedöms avta senast under 2019. Detta kan emellertid ske redan under 2018 om de signaler i marknaden som kunnat avläsas under innevarande höst blir bestående. Detta utvecklas mer i kommande avsnitt. Samtidigt har sannolikt räntebotten nåtts och troligtvis faller den offentliga konsumtionen från relativt höga nivåer, som till stor del påverkats av flyktingkrisen.

Sysselsättningen ökade med 1,5 procent under 2016 och arbetslösheten föll till under 7 procent i slutet av 2016. Arbetslösheten har minskat ytterligare något sedan dess och förväntas vara ca 6,6 procent mot slutet av året. Sysselsättningen fortsätter att stiga från en hög nivå med mer än 2 procent under 2017, med fortsatt fallande arbetslöshet som följd. Arbetslösheten faller dock långsamt eftersom arbetskraftsutbudet

samtidigt ökar. Trots att arbetslösheten fortsatt ligger över 6 procent de närmaste åren blir det allt svårare för företag i olika sektorer att hitta rätt kompetens, både i privat och i offentlig verksamhet.

God BNP-tillväxt och ökande sysselsättning i kombination med fortsatt låg inflation, ger även framåt stigande reala disponibla inkomster hos hushållen. Den goda inkomstutvecklingen tillsammans med låga räntenivåer är två viktiga förklaringar till den snabba prisutvecklingen på bostadsmarknaden de senaste åren.

För perioden 2017–2019 bedöms hushållens reala disponibla inkomster fortsätta att öka, även om ökningstakten förväntas bli lägre än de senaste åren, främst till följd av en något högre inflation. Ökningstakten bedöms vara ca två till tre procent under de närmaste två åren (tabell 2). Den starka arbetsmarknaden har inneburit att prognoserna för 2018 reviderats upp sedan i våras från tidigare ca två procent till mellan två och tre procent.

Sysselsättningen fortsätter att stiga med mer än 2 procent under 2017, med fortsatt fallande arbetslöshet som följd. 2 %

Real disponibel inkomst. Procentuell förändring
	2015	2016	2017	2018	2019
Konjunkturinstitutet (v41)	2,5	2,3	1,9	3,0	0,7
SEB (v35)	2,4	2,5	2,4	2,8	2,5
Riksbanken (v17)	2,5	2,8	2,0	2,0	1,4

Tabell 2. Tillväxt i hushållens disponibla inkomster 2015–2019.

Trots stigande sysselsättning och hushållens ökande disponibla inkomster har hushållens konsumtion fortsatt utvecklats relativt långsamt till följd av ett fortsatt högt hushållssparande. Stigande konsumentförtroende som följd av en fortsatt relativt god konjunktur talar dock för att konsumtionen kan komma att öka något och sparkvoten därmed plana ut. Under 2017 och 2018 bedöms konsumtionstillväxten i hushållssektorn bli ca 2,5 procent per år, vilket är en svag ökning jämfört med 2,2 procent 2016. Inte minst utvecklingen på bostadsmarknaden, med höga priser och ökande krav på eget kapital från banker och myndigheter, talar för ett fortsatt högt sparande i hushållssektorn.

Riksbanken har uttalat att styrräntan börjar höjas under 2018. Men takten i räntehöjningarna förefaller bli måttlig, även om tillväxten i BNP, sysselsättning och hushållens inkomster fortsätter utvecklas relativt väl.

Riksbankens räntebana innebär att räntan börjar höjas först under 2018 för att bli svagt positiv under 2019. Detta är i stort sett samma bedömning som i våras. Andra bedömare tror på en något snabbare höjning av styrräntan men också dessa prognoser signalerar fortsatt låga räntor de närmaste åren (tabell 3). Viktiga förklaringar till en fortsatt låg styrräntenivå i Sverige är ECB:s expansiva penningpolitik i kombination med en fortsatt låg kärninflation.

Sammantaget ger makrobilden, precis som i våras, förutsättningar för en fortsatt stark bostadsmarknad. Men det finns också tydliga risker på nedsidan. En alltför omfattande nyproduktion av bostäder i förhållande till hushållens ekonomiska efterfrågan kan innebära en relativt tvär inbromsning i byggandet, något som i så fall påverkar tillväxttakten negativt. Både investeringar i byggande och i byggmaterialindustrin kommer i ett sådant scenario att påverkas negativt. Denna utveckling förvärras om nya makroåtgärder samtidigt sätts in för att begränsa hushållens möjligheter att finansiera sina bostadsköp. Ett utökat amorteringskrav i kombination med ett skuldkvotstak i linje med Finansinspektionens förslag skulle minska efterfrågan och leda till prisfall på bostadsmarknaden. Detta utvecklas ytterligare i kommande avsnitt.

Reporänteutveckling. Nivå vid slutet av respektive år, procent
	2016	2017	2018	2019
Konjunkturinstitutet (v41)	–0,50	–0,50	–0,25	0,50
Regeringen (v38)	-0,50	-0,50	-0,30	0,00
Riksbanken (v36)*	-0,52	-0,50	-0,27	0,24
Nordea (v36)	-0,50	-0,50	-0,25	-0,25
SEB (v35)	-0,50	-0,50	0,00	0,75

Tabell 3. Prognoser för reporäntan 2016–2019

Regional tillväxt

Den goda ekonomiska utvecklingen återspeglas också i tillväxten på de regionala marknaderna i Sverige. Tillväxten i sysselsättning och befolkning på de största regionala marknaderna var stark under 2016

samt första halvåret 2017 och bedöms i enlighet med makroscenariot fortsätta redovisa god tillväxt de närmaste åren (fig. 1 och 2).

Sysselsättningen har ökat påtagligt i samtliga tre storstadsregioner under 2016 samt första halvåret 2017 och befolknings-

Figur 1. Förändring av antalet sysselsatta i de största regionerna.

Källa: SCB.

»Tillväxten i sysselsättning och befolkning på de största regionala marknaderna var stark under 2016.«

tillväxten är hög i ett historiskt perspektiv. Samtliga storstadsmarknader växer med mer än 1,5 procent i årstakt under de båda första kvartalen 2017. Det underliggande demografiska trycket på bostadsmarknaden är därmed fortsatt högt. Den stigande sysselsättningen och ökande reala disponibla inkomster indikerar dessutom att fler hushåll har möjlighet att efterfråga bostäder, såvida inte bankernas utlåning begränsas av nya restriktioner.

Figur 2. Befolkningstillväxt i de största regionerna.

Källa: SCB.

På våra tre storstadsmarknader har pristillväxten varit påtaglig.

Bostadspriser

Snabb befolkningstillväxt, stigande disponibla inkomster, högt sparande och låga räntor har starkt bidragit till att bostadspriserna fortsatt att öka de senaste åren. Särskilt snabbt ökade priserna under perioden 2014–2015 då tillväxttakten i ekonomin ökade samtidigt som penningpolitiken hastigt gjordes mycket expansiv. På våra tre storstadsmarknader har pristillväxten varit påtaglig (fig. 3).

Under 2016 mattades prisutvecklingen, särskilt i samband med införandet av Finansinspektionens amorteringskrav i juni 2016. Under senhösten 2016 fortsatte dock bostadspriserna återigen att öka och ökningen fortsatte även under första kvartalet 2017. Under andra kvartalet 2017 föll emellertid priserna något, framför allt i Stockholm.

Bostadsmarknaden är i grunden lokal. Marknaden präglas därför av regionala

skillnader mellan storstadsregionerna. Stockholmsregionen har redovisat den snabbaste prisutvecklingen över tid, både uttryckt i priser och i investeringsaktivitet, med Göteborg som god tvåa. Malmöregionen har historiskt alltid släpat efter de övriga två storstadsregionerna, men har under 2016 redovisat den snabbaste prisutvecklingen. I Uppsala har prisutvecklingen planat ut de senaste åren. Sannolikt till viss del beroende på en omfattande nyproduktion.

Som konstaterades redan i vårens konjunkturrapport kan den långsiktiga prisutvecklingen i mycket stor utsträckning förklaras av tillväxt i disponibelinkomster, hushållens finansiella tillgångar och den fallande räntenivån (fig. 4). Den skattade linjen ligger mycket nära det faktiska utfallet. Med kunskap om de prispåverkande faktorernas förändring kan man således med stor precision beräkna förändringar av priset.

Figur 4. Bostadsrättspriser samt pris med hjälp av fundamentala faktorer 1994–2016.

Källa: Sveriges Byggindustrier och 
Evidens.

Figur 5. Bostadsrättspris i Stockholms innerstad, 2016 års priser.

Källa: Mäklarstatistik, SCB och Evidens.

Figur 6. Förändring av disponibel inkomst i Stockholms län.

20

Källa: SCB och Evidens.

Det finns, givet det aktuella makroscenariot, i grunden anledning att anta att prisutvecklingen de närmaste åren blir fortsatt positiv, om än i betydligt lugnare takt än de senaste åren. Befolkningstillväxten är fortsatt stark, inkomsterna fortsätter att stiga och räntorna är fortsatt mycket låga även om de sannolikt kommer att stiga något.

Samtidigt redovisar månadsdata för prisutvecklingen i augusti och september en inbromsning. Bostadspriserna föll med ca 3 procent i Stockholms centrala delar under september. I centrala Göteborg föll priserna ca 2 procent och i Malmö med ca 1,5 procent. Detta väcker frågor om prisutvecklingen på lite kortare sikt.

Mediedebatten har under en längre tid varit intensiv och i debatten lyfts fram att Sverige skulle ha byggt upp en bostadsbubbla som nu möjligen brister. Men tillgängliga analyser, Evidens (2016) och Riksbanken (2016), visar att det med stor sannolikhet krävs ett mycket dåligt utfall för konjunkturen för att åstadkomma ett kraftigt prisfall på exempelvis 20 procent (fig. 5). Statistisk analys av sambanden mellan bostadspriser i Stockholm, inkomstutveckling samt förändringar av räntenivå och hushållens finansiella tillgångar visar att ett prisfall på 20 procent sannolikt skulle kräva att disponibelinkomsterna faller

påtagligt under flera år samtidigt som hushållens finansiella tillgångar krymper till följd av lågkonjunktur och börsfall (fig. 6).

Men det finns inget tecken på att konjunkturen på kort sikt ska försämras kraftigt eller att hushållen skulle stå inför en mycket svag och uthålligt negativ inkomstoch förmögenhetsutveckling eller räntechock.

Prisutvecklingen under september är därmed knappast inledningen på ett omfattande prisfall. En möjlig förklaring är att börskurserna och därmed hushållens sparkapital påverkats negativt av börsfallet under juli till augusti där nästan hela årets uppgång raderades ut. På kort sikt har hushållens finansiella tillgångar krympt och det kan ha påverkat sentimentet i marknaden negativt. Den efterföljande börsuppgången under september och oktober skulle i så fall kunna bidra till en stabilisering av priserna under den senare delen av hösten.

En annan möjlig förklaring skulle kunna vara att ett ökat utbud av nyproduktion också leder till ett ökat utbud på successionsmarknaden vilket kan pressa priserna nedåt. Men ökningen av färdigställandet i storstäderna har hittills varit relativt måttligt under året, även om utbudet ökat väsentligt i vissa miljöer, särskilt i några förortskommuner och i några regionstäder. Det är också möjligt att prisutvecklingen och efterfrågan påverkats av att bankerna successivt infört så kallade skuldkvotstak, d.v.s. begränsningar i hur stora bostadslån ett hushåll beviljas i förhållande till hushållets nuvarande årsinkomst. Bankernas frivilligt införda skuldkvotstak ligger idag på ca 4–6 ggr hushållets bruttoinkomst.

Dessa begränsningar gäller oavsett om hushållet klarar de löpande lånebetalningarna för ett större lån, även i ett läge med klart högre räntor än idag. Eftersom bostadspriserna är högst i våra storstäder påverkar bankernas egna restriktioner tydligast där, särskilt för något större bostäder och för hushåll med endast en inkomst. Typiskt sett drabbas unga, barnfamiljer och andra ekonomiskt svaga. Tillsammans med ett ökat utbud av nyproduktion är detta troligtvis ytterligare en bidragande orsak till en svagare prisutveckling.

Hittills gjorda analyser av omsättningen av bostadsrätter på successionsmarknaden ger inget entydigt svar på om ett ökat utbud generellt påverkat priserna negativt. I vissa miljöer med omfattande nyproduktion kan det naturligtvis vara fallet. Data visar att omsättningen på successionsmarknaden i Stockholm minskade under tredje kvartalet 2017 men redovisade inte lägre omsättning

»Prisutvecklingen under september är därmed knappast inledningen på ett omfattande prisfall.«

Typiskt sett drabbas unga, barnfamiljer och andra ekonomiskt svaga.

än motsvarande kvartal 2015 och 2016 (fig. 7). En minskad omsättning skulle kunna bero på att säljare och köpare inte möts till följd av skilda prisförväntningar med konsekvensen att affärer drar ut på tiden eller skjuts upp. Men data uppvisar inte någon entydig minskning och visar samtidigt betydande variation och cykler som inte tycks beror på prisförändringar eller nyproduktionsvolymer. Omsättningsdata ger snarast intryck av att marknaden kan ha bromsats av andra faktorer än ökande nyproduktionsvolymer under andra kvartalet 2017.

Mycket talar för att de nya kreditbegränsningar som införts vid kreditgivningen i form av bankernas egna tillämpningar av internt satta skuldkvotstak kan vara en viktig del av förklaringen och det finns i så fall anledning att tro att dämpningen i prisutvecklingen kan bli mer varaktig. Finansinspektionen har dessutom aviserat ytterligare skärpta krav på amorteringar, utöver nu gällande amorteringskrav, något som skulle begränsa efterfrågan ytterligare om de blir verklighet. Möjliga effekter av ett skärpt amorteringskrav beskrivs mer utförligt i kommande avsnitt. Utökade kreditbegränsningar tillsammans med ett alltför stort utbud i relation till hushållens förmåga att efterfråga nya bostäder, skulle kunna leda till en avsevärd och oönskad inbromsning i antalet påbörjade bostäder.

Sammanfattningsvis är det för tidigt att uttala sig om hur priserna kommer att utvecklas de närmaste åren. Fundamenta talar för att priserna fortsätter stiga, om än i måttligare takt, de närmaste åren och att prisfallet under september är mer tillfälligt. Samtidigt finns tecken på att priserna kan komma att dämpas framöver till följd av kraftigt stigande utbud drivet av stora nyproduktionsvolymer och nya kreditrestriktioner som införs av bankerna själva eller av politik och myndigheter.

Figur 7. Omsättning på bostadsrättsmarknaden i Stockholm.

Källa: Mäklarstatistik.

Bostadsbyggandet de närmaste åren

Byggmarknaden totalt

Situationen på den svenska byggmarknaden är generellt sett fortsatt stabil efter tre år med hög tillväxt. Baserat på konjunkturinstitutets indikatorer delas den positiva bilden av den totala marknaden av branschen (fig. 8). Samtidigt ser det ut som att förväntningarna om fortsatt tillväxt har kylts ner jämfört med läget för ett år sedan.

Förklaringen till den starka utvecklingen på marknaden är framför allt den starka ekonomiska tillväxten i kombination med mycket låga räntor. De senaste tre åren har aktiviteten på bygg- och anläggningsmarknaden ökat med mer än 30 procent – enbart under 2016 var tillväxten elva procent mätt som totalt värde (tabell 4).

Bostadsinvesteringarna har utgjort den starkaste drivkraften bakom uppgången precis som tidigare år, men också investeringar i offentligt byggande redovisar god tillväxttakt. Anläggningsmarknaden växte också under 2016, bland annat till följd av god tillväxttakt för vägbyggande, men delar av denna marknad är fortsatt svag efter flera år av låg aktivitetsnivå och med ett ökande inslag av internationella aktörer från Sydoch Mellaneuropa.

Den starkt stigande byggaktiviteten de senaste åren har skapat utmaningar vad avser kapacitet och konkurrens om arbetskraft. Andelen företag som upplever brist på kompetent arbetskraft som ett hinder för tillväxt har legat högt de senaste två åren.

Inte oväntat har arbetskraftskostnaderna ökat under perioden.

För åren 2018 och 2019 förväntas en fortsatt hög aktivitetsnivå på den svenska marknaden, men inte med samma tillväxttakt som de senaste åren. Osäkerheten gäller bostadsbyggandet. Här finns det i nuläget anledning att hålla öppet för olika scenarier. I huvudalternativet är bostadsbyggandet fortsatt högt men kommer sannolikt att bromsa signifikant under senare delen av perioden. I alternativscenariot, som blivit påtagligt starkare bara under de senaste veckorna, kan den positiva utvecklingen brytas långt tidigare, eventuellt redan under första hälften av 2018.

För övriga segment visar historiska erfarenheter en ökande sannolikhet för en utplaning och nedgång efter en period med stark tillväxt, utan att det behöver innebära någon dramatik. Vår bedömning för utvecklingen under 2018 och 2019 indikerar även fortsättningsvis en fortsatt god marknad, men med minskande bostadsinvesteringar, skilda regionala villkor och med skillnader i konkurrenstryck mellan olika produktområden.

Hovås Park, 68 lägenheter i Hovås, Göteborg med närhet till Spektrumhuset, torget och parken i den nya stadsdelen (Veidekke).

Löpande priser, förändring i procent	Nivå, Mdr SEK	2016 tillväxt	2017 tillväxt	2018 tillväxt	2019 tillväxt	Tillväxttakt 2017+2018
Bostäder	169	20	18	5	-5	0
Lokaler, privat	85	1	7	9	3	6
Lokaler, offentligt	44	15	7	9	5	7
Anläggning	82	6	10	5	9	7
Bygg och anläggning totalt	381	11	13	6	1	4

Tabell 4. Prognoser för investeringar i bygg- och anläggningsmarknaden 2017–2019.

Källa: SCB 2016 och Veidekkes prognos 2017–2019.

Bostadsbyggandet

Den svenska bostadsmarknaden har varit mycket stark under hela 2016 och under första halvåret 2017, särskilt i Sveriges tre storstadsregioner. Marknaden har präglats av hög försäljningstakt och antalet produktionsstartade bostäder har ökat från en redan hög nivå.

Påbörjade bostäder

Under 2016 påbörjades totalt 60 800 nya bostäder, en ökning med 26 procent jämfört med 2015 och nära 200 procent jämfört med bottennoteringen från 2012. Antalet påbörjade bostäder har fortsatt öka under första halvan av 2017. Under årets första två kvartal påbörjades preliminärt 37 600 nya

bostäder, vilket är 22 procent fler än motsvarande period förra året.

Samtidigt finns som tidigare diskuterats tydliga indikationer som tyder på en normalisering av marknaden, jämfört med den mycket snabba ökningen de senaste åren. Detta diskuteras mer längre fram.

En första fråga är vilken typ av bostäder som påbörjats och om det finns geografiska skillnader i antalet påbörjade bostäder

En nedbrytning av data på nationell nivå (ej uppräknat med historisk eftersläpning i rapportering) visar att bostadsrätterna svarar för den största volymen av påbörjade bostäder, men också att antalet påbörjade nya hyresbostäder ligger på nästan samma nivå (fig. 9). Om man däremot reducerar antalet påbörjade hyresbostäder med antalet

Figur 9. Påbörjade bostäder* i riket uppdelat på upplåtelseform.

Källa: SCB. *Ej uppräknat med historisk eftersläpning.

Figur 10. Påbörjade bostäder* i riket uppdelat på typ av hyresrätt.

Källa: SCB. *Ej uppräknat med historisk eftersläpning.

påbörjade specialbostäder som exempelvis studentbostäder och äldrebostäder visar data att antalet reguljära hyresbostäder har ökat men att ökningstakten varit lägre än för bostadsrätterna (fig. 10).

Vid en nedbrytning av data framtonar ett delvis nytt geografiskt mönster för antalet påbörjade bostäder.

Ökningen av antalet påbörjade bostäder är visserligen påtaglig både i de två största storstadsregionerna och i hela landet men den största ökningen har skett utanför de båda storstäderna (fig. 11). I riket exklusive Stockholms- och Göteborgsregionerna har antalet påbörjade bostäder mer än fördubblats på två år. I de båda storstadsregionerna är ökningen mer måttlig. Utanför de båda storstadsregionerna är det däremot framför

allt antalet påbörjade hyresbostäder som redovisar den kraftigaste ökningen och antalet påbörjade nya hyresbostäder har överstigit antalet påbörjade bostadsrätter (fig. 12). Påbörjade nya småhus (äganderätt) har systematiskt varit lägre i övriga landet sedan finanskrisen, trots att det var denna typ av bostäder som dominerade antalet påbörjade bostäder före finanskrisen. Anledningen till den stora nedgången av småhus är en smula oklar men en viktig förklaring är troligtvis införandet av bolånetaket 2011 och sedermera tillkommande kreditrestriktioner som gjort det svårare för unga par att etablera sig i en för barnfamiljer attraktiv boendeform.

»Utanför de båda storstadsregionerna är det framför allt antalet påbörjade hyresbostäder som redovisar den kraftigaste ökningen.«

Figur 11. Påbörjade bostäder* i riket uppdelat på region.

Källa: SCB. *Ej uppräknat med historisk eftersläpning.

Figur 12. Påbörjade bostäder* i övriga landet (exklusive Stockholmsoch Göteborgsregionen) uppdelat på upplåtelseform.

Källa: SCB. *Ej uppräknat med historisk eftersläpning.

Prognos för antalet färdigställda bostäder 2017–2019

En grundläggande fråga är om antalet påbörjade bostäder kommer att fortsätta att öka de närmaste åren. Även om mer än 60 000 påbörjade bostäder under 2016 är en mycket hög siffra räknat i absoluta tal och i modern tid är det fortfarande lägre än det behov om ca 80 500 färdigställda bostäder per år som Boverket beräknat fram till 2025 (Boverket 2017). Skillnaden mellan påbörjade och färdigställda bostäder bör observeras eftersom debatten en smula felaktigt drar likhetstecken mellan dessa två begrepp. Varför detta är vanskligt och kan leda till felaktiga slutsatser förklaras längre fram.

Om antalet påbörjade bostäder också skulle leda till samma antal färdigställda bostäder på årsbasis skulle 60 000 nya bostäder fortfarande hamna under Boverkets mål men ändå vara högre än vad som årligen krävs för att nå regeringens mål om 250 000 nya bostäder under perioden 2015–2020, vilket motsvarar knappt 42 000 bostäder per år.

För att bedöma hur många nya bostäder som kan påbörjas och sedan färdigställas några år senare måste man analysera hur bostadsefterfrågan utvecklas, d.v.s hur många nya bostäder hushållen kan finansiera eller betala nyproduktionshyra för. Hushållens betalningsförmåga blir därmed tillsammans med tillgängliga detaljplaner och byggsektorns resurser avgörande för hur många nya bostäder som kan påbörjas och sedan färdigställas.

En analys av vilka faktorer som med rimlig precision kan förklara både ökning och minskning i bostadsbyggandet över tid visar att det framför allt är fyra tillväxtoch konjunkturvariabler som förklarar utvecklingen av byggandet i Sverige de senaste tio åren, nämligen förändringen av:

• hushållens finansiella netto, d.v.s. hushållens sparkapital och skuldsättning
• reporäntan
• sysselsättningen
• byggkostnaderna.

Till dessa faktorer bör också antalet möjliga bostäder i färdiga planer på attraktiv

En analys av vilka faktorer som med rimlig precision kan förklara både ökning och minskning i bostadsbyggandet över tid visar att det framför allt är fyra tillväxt- och konjunkturvariabler som förklarar utvecklingen av byggandet i Sverige de senaste 10 åren, nämligen förändringen av:

Figur 13. Färdigställda bostäder* i riket, faktiskt och skattat.

Källa: SCB och Evidens. *Ej uppräknat med historisk eftersläpning.

0 1 000 000 2 000 000 3 000 000 4 000 000 5 000 000 6 000 000 7 000 000 8 000 000 9 000 000 10 000 000 0 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000 Finansiellt netto, miljoner kronor Färdigställda bostäder, antal Färdigställda bostäder, vänster axel Finansiellt netto, höger axel

Figur 14. Färdigställda bostäder* i riket och hushållens finansiella netto (fasta priser).

mark läggas. Med en god planberedskap kan både antalet påbörjade och antalet färdigställda bostäder reagera snabbare på växande efterfrågan. Det finns dessvärre ingen tillförlitlig statistik över hur många bostäder som finns i antagna och lagakraftvunna detaljplaner på mark där hushållens betalningsvilja medger lönsam nyproduktion. Denna variabel måste därför än så länge utelämnas från analysen.

Ovanstående variabler kan med rimligt god precision förklara förändringen i antalet färdigställda bostäder sedan 2006, både i landet som helhet och i de båda storstadsregionerna (fig. 13). Den kraftiga ökningen av bostadsbyggandet de senaste åren är därmed i stor utsträckning en följd av en tillväxt i hushållens finansiella förmögenhet och god sysselsättningsutveckling samtidigt som räntenivån fallit och kommit att

Källa: SCB och Evidens. *Ej uppräknat med historisk eftersläpning.

»Sysselsättningstillväxten i storstäderna bedöms vara fortsatt stark.«

Figur 15. Hushållens finansiella netto (fasta priser) och OMX Stockholm 30.

Källa: SCB.

30

ligga på en mycket låg nivå. Hushållens finansiella tillgångar har emellertid ökat relativt svagt de senaste åren. Detta har i hög grad koppling till Stockholmsbörsen som hade en mycket negativ utveckling under framför allt 2015 (fig. 14). En återhämtning på börsen i takt med en långsamt starkare världskonjunktur under 2016 och 2017 och ett historiskt högt nysparande bland hushållen har emellertid bidragit till att stärka hushållens finansiella ställning något det senaste året (fig. 15 och fig. 16).

Med nuvarande konjunkturutsikter och en fortsatt återhämning i världsekonomin är det rimligt att utgå från att hushållens finansiella ställning kan komma att fortsätta stärkas samtidigt som hushållens sparande förblir högt. Vår bedömning i ett huvudscenario är därför att hushållens finansiella netto växer med ca nio procent per år de närmaste åren, vilket motsvarar trenden sedan 2011. Reporäntan bedöms utvecklas enligt Riksbankens räntebana från september 2017 som innebär en oförändrad

Källa: SCB.

räntenivå till mitten av 2018 följt av en försiktig men gradvis, höjning. Sysselsättningstillväxten i storstäderna bedöms vara fortsatt stark med en tillväxt på ca 2,0 procent per år under perioden. Byggkostnaderna förväntas fortsätta öka enligt långsiktig trend.

I ett mer pessimistiskt scenario förblir hushållens finansiella netto oförändrat genom en svagt negativ börsutveckling men ett fortsatt högt sparande. I detta scenario förväntas reporäntan utvecklas enligt nedsidan på Riksbankens 50-procentiga osäkerhetsintervall och sysselsättningstillväxten i storstäderna faller till ca 1 procent per år. Byggkostnaderna ökar någon procentenhet långsammare.

I det mest optimistiska scenariot växer hushållens finansiella netto med ca 15 procent per år, huvudsakligen beroende på en mer positiv börsutveckling, på att sysselsättningen växer ca 1 procentenhet snabbare i storstäderna än i huvudscenariot och att räntan höjs i lite snabbare takt, enligt uppsidan på Riksbankens 50-procentiga osäkerhetsintervall. Byggkostnaderna ökar då också snabbare.

Två olika metoder för att utarbeta en prognos för de närmaste åren används. Den första och enklaste metoden är att

utgå ifrån antalet påbörjade bostäder ca sex till åtta kvartal tillbaks i tiden, eftersom det tar ca ett och ett halvt till två år att färdigställa bostäder. Den andra metoden utgår från efterfrågemodellen enligt ovan.

Utgår man från det inrapporterade antalet påbörjade bostäder sex till åtta kvartal tidigare bör antalet färdigställda bostäder bli ca 49 000 under 2017 (fig. 14). Vi vet samtidigt att det inrapporterade antalet normalt underskattar det faktiska antalet påbörjade bostäder något. Det talar för att antalet färdigställda bostäder för 2017 kan vara något högre, kanske runt 50 000–52 000 nya bostäder. Preliminär statistik från SCB publicerad i augusti 2017 visar att det under första halvåret färdigställdes ca 26 600 nya bostäder, inklusive uppräkning med 20 procent för att kompensera eftersläpningen i inrapportering.

Utgår vi ifrån efterfrågemodellen blir resultatet av prognosen med redovisade konjunkturscenarier ett lägre antal färdigställda bostäder än vad antalet påbörjade bostäder indikerar. Enligt efterfrågemodellen begränsas antalet färdigställda

Startbeskedet upphör att gälla inom två år, d.v.s. byggherren har minst två år på sig att faktiskt påbörja byggnadsarbetena.

Figur 17. Färdigställda bostäder i riket, faktiskt och skattat samt prognos.

Källa: SCB och Evidens. *Observera att påbörjade bostäder är förskjutna ca 6 kvartal i grafen och att de inte är uppräknade med historisk eftersläpning.

» Antalet redan påbörjade bostäder under 2017 kan samtidigt vara lägre än vad statistiken antyder.«

bostäder till ca 44 000 år 2017, 46 000 år 2018 och 47 000 år 2019 (fig. 17). Blir konjunkturutvecklingen starkare ökar färdigställandet enligt modellen till ca 50 000 färdigställda bostäder 2019.

Frågan är hur skillnaderna mellan de båda modellerna ska tolkas. Det är rimligt att tro att huvuddelen av antalet påbörjade bostäder färdigställs inom ca två år från byggstart. Det talar för att färdigställandet blir runt 50 000 bostäder under 2017. För bostäder som påbörjades för mer än ett år sedan har det hittills knappast funnits skäl för byggherrarna att skjuta fram färdigställandet nämnvärt.

För 2018 och 2019 kan dock färdigställandet komma att vara lägre än vad statistiken för antalet påbörjade bostäder indikerar. Antalet påbörjade bostäder tyder på att antalet färdigställda bostäder skulle bli ca 60 000 år 2018. Men efterfrågemodellen indikerar samtidigt att hushållen får svårt att absorbera en så stor volym. En sannolik konsekvens är därför att antalet påbörjade bostäder börjar falla under hösten 2017 och att det påverkar färdigställandet under slutet av 2018. Antalet redan påbörjade bostäder under 2017 kan samtidigt vara lägre än vad statistiken antyder.

Definitionen av en påbörjad bostad är enligt SCB när de egentliga byggnadsarbetena har påbörjats. Vid nybyggnad avses grundläggningsarbeten. Men enligt kommunerna går det i realiteten inte att rapportera in en påbörjad bostad enligt denna definition. De flesta kommuner rapporterar istället in att startbesked lämnats. Detta betyder att byggstart inte måste ske direkt. Startbeskedet upphör att gälla inom två år, d.v.s. byggherren har minst två år på sig att rent faktiskt påbörja byggnadsarbetena. Givet att allt fler byggherrar möter ökade svårigheter att sälja nya bostäder kan byggstarterna av nya etapper och projekt i praktiken komma att skjutas fram i tiden.

Modellskattningen indikerar att det stora antalet påbörjade bostäder inte möter motsvarande efterfrågan. Att antalet färdigställda bostäder som hushållen enligt modellen förmår efterfråga kan stanna på mellan 45 000 och 50 000 färdigställda bostäder för åren 2018 och 2019, är därför fullt möjligt, trots att antalet påbörjade bostäder indikerar betydligt högre tal. Om det stora antalet påbörjade bostäder ska kunna absorberas av hushållen krävs en betydligt starkare ekonomisk tillväxt än vad nuvarande mest troliga konjunkturscenario innehåller.

De variabler som sätter gränser för hushållens efterfrågan begränsar för närvarande volymen nya bostäder till runt 50 000

per år. En sämre konjunktur kan till och med begränsa efterfrågan på färdigställande till runt 40 000–45 000 nya bostäder 2018 och 2019.

Boverket har beräknat behovet av nya bostäder. Fram till 2025 beräknas behovet enligt Boverket vara 600 000 de närmaste nio åren varav en större del, drygt 320 000, beräknas behövas redan t.o.m. 2020 vilket innebär en genomsnittlig årstakt om drygt 80 000 under de närmaste fyra åren. För att nå en sådan volym krävs således enligt modellen en orealistiskt god konjunkturutveckling eller politiska beslut som stöttar efterfrågan.

En logisk följd av modellresultaten och den höga nivån för antalet påbörjade bostäder är att antalet påbörjade bostäder kommer att falla de närmaste åren. Med en begränsning av efterfrågan runt drygt 50 000 nya bostäder kommer rimligen ett antal av de 60 000 till 70 000 bostäder som startats under 2016–2017 ta längre tid att sälja eller hyra ut och nya projektstarter

skjutas framåt i tiden. Viljan att öka antalet påbörjade bostäder ifrån dagens relativt sett höga nivå kommer därmed med största sannolikhet börja avta under hösten 2017 och under 2018.

Motsvarande prognosutfall för de båda storstadsregionerna Stockholm och Göteborg visar att antalet påbörjade bostäder och den efterfrågebaserade prognosen ger ungefär samma antal färdigställda bostäder (exklusive specialbostäder) under 2017 (fig. 18), om vi bortser ifrån att antalet påbörjade bostäder inte är uppräknade med historisk eftersläpning i rapporteringen till SCB. Eftersom antalet påbörjade bostäder är förskjutna med ca sex kvartal i grafen bedöms uppräkningen bli relativt liten. Både antalet påbörjade bostäder för ca sex till åtta kvartal sedan och prognosmodellen signalerar att antalet färdigställda bostäder exklusive specialbostäder blir ca 18 000 under 2018 i de båda regionerna. Däremot indikerar modellresultatet att antalet påbörjade bostäder också i de två storstadsregionerna tycks

Figur 18. Färdigställda bostäder* exklusive specialbostäder i Stockholms- och Göteborgsregionen, faktiskt och skattat samt prognos.

Källa: SCB och Evidens. *Observera att påbörjade bostäder är förskjutna ca 6 kvartal i grafen och att de inte är uppräknade med historisk eftersläpning.

»Vi drar slutsatsen att säljtakten de närmaste åren avtar.«

Tillväxten i efterfrågan, priser och nyproduktion har överträffat förväntningarna under de senaste åren och nått nivåer som få trodde var möjliga.

vara högre än vad efterfrågemodellen indikerar. Efterfrågan skattas enligt prognosmodellen att växa till ca 20 000 år 2019. Men antalet påbörjade bostäder indikerar att det faktiska färdigställandet under 2018 kommer att vara närmare 22 000 nya bostäder. Slutsatsen är därmed att det också i storstäderna finns risk för ett högre färdigställande än vad efterfrågemodellen visar är motiverat utifrån efterfrågan och köpkraft. Därmed talar resultaten för att antalet påbörjade bostäder faller de närmaste åren också i de två storstäderna.

Både i riket som helhet och i de två storstäderna visar modellskattningarna att antalet påbörjade bostäder når sin högsta nivå det närmaste året. För att nivån i övriga landet ska kunna öka påtagligt från den nuvarande nivån krävs en betydligt starkare konjunktur, bättre tillväxtvillkor eller en helt ny typ av politiska åtgärder som mer direkt stöttar hushållens efterfrågan. Vid en samlad bedömning av utfallet för 2017 och 2018 är några olika scenarier

möjliga. Tillväxten i efterfrågan, priser och nyproduktion har överträffat förväntningarna under de senaste åren och nått nivåer som få trodde var möjliga för bara några år sedan. Men på basis av att konjunktursignalerna indikerar en långsammare tillväxttakt och att modellanalyserna visar att den köpkraftiga efterfrågan kan "peaka" runt drygt 50 000 nya bostäder per år drar vi slutsatsen att säljtakten de närmaste åren avtar jämfört med 2016 och våren 2017 och ger en nedgång i antalet påbörjade bostäder under 2018.

Vid sidan av att antalet påbörjade bostäder troligen är högre än vad hushållen i närtid kan efterfråga riskerar en anpassning nedåt, till färre påbörjade bostäder, bli mer dramatisk på grund av eventuella politiska beslut. En analys av aktuella myndighetsförslag och statliga utredningar visar att villkoren för nyproduktion av bostäder kan försämras påtagligt. Detta utvecklas i nästa avsnitt.

Statliga ingrepp hotar minska byggandet

Investeringsvillkoren riskerar att försämras påtagligt.

Som analysen i föregående avsnitt visar kan bostadsbyggandet med stor sannolikhet inte öka från dagens nivåer. Det viktigaste skälet är att hushållens förmåga att efterfråga nya bostäder till marknadspriser och nyproduktionshyror är begränsad till ca 50 000 nya bostäder per år. Eftersom

antalet redan påbörjade bostäder överstiger denna nivå finns anledning att tro att antalet färdigställda bostäder i närtid kommer att vara färre. För att upprätthålla byggandet på goda nivåer måste villkoren i form av finansiering, skatter och andra regelverk som påverkar investeringar i fastighetssektorn i övrigt vara fortsatt goda.

En inventering och analys av pågående och nyss avslutade statliga utredningar och myndighetsinitiativ visar dock att investeringsvillkoren tvärtom riskerar försämras påtagligt om ett eller flera av förslagen blir verklighet (Evidens 2017). Staten planerar för ökande kapitalkrav i banksektorn vilket ökar finansieringskostnaderna. Detta skulle innebära väsentligt högre skatteuttag för fastighetsägande och nyinvesteringar samt begränsningar i hushållens möjligheter att

efterfråga bostäder. Därtill finns flera tecken på att bankerna i det tysta stramar åt sin kreditprövning, delvis till följd av hur myndigheter agerar i den offentliga debatten med krav på skuldkvotstak.

Sammantaget riskerar förslagen utgöra en uppenbar broms på nyinvesteringar i fastighetssektorn, om de blir verklighet. Flera av förslagen har begränsade effekter i en miljö med låga räntor men får betydande negativa effekter för lönsamheten i fastighetsinvesteringar redan vid en relativt måttlig höjning av räntenivån. Den samlade effekten av förslagen utgör en tydlig kontrast mot de uttalade politiska målen om ett ökat byggande.

»Sammantaget riskerar förslagen utgöra en uppenbar broms på nyinvesteringar i fastighetssektorn.«

Lång rad utredningar med investeringshämmande förslag

Dessvärre innebär huvuddelen av aktuella utredningsförslag med bäring på fastighetsoch byggsektorn ökade kostnader om de förverkligas. Det gäller främst:

• implementering av nya så kallade Baselregler för banksektorn
• EU-direktiv och den svenska regeringens förslag till begränsningar av ränteavdragen
• paketeringsutredningen
• utökat amorteringskrav
• finansiering av offentlig infrastruktur
• åtgärd för att bebygga befintliga byggrätter.

För ytterligare några pågående utredningar finns överväganden som kan innebära ytterligare kostnader och risker. Dit hör:

• en utvecklad översiktsplanering
• kommunernas möjlighet att säkerställa att befintliga byggrätter tas i anspråk.

Implementering av nya Baselregler för banksektorn

I korthet handlar det om att bankerna ska tvingas öka andelen eget kapital. Med högre kapitalkrav måste banker med stor sannolikhet antingen dra ner på sina balansräkningar genom att helt enkelt minska sin utlåning till den kapitalintensiva fastighetssektorn eller öka sina marginaler för att bibehålla sin avkastningsnivå till aktieägarna. Det senare fungerar i praktiken som en räntehöjning för låntagarna. I båda fallen försämras finansieringsvillkoren.

EU-direktiv och den svenska regeringens förslag till ränteavdragsbegränsningar

I syfte att begränsa avancerad skatteplanering har EU fattat beslut om att medlemsländerna ska implementera nya regler som begränsar möjligheterna att göra ränteavdrag i företagssektorn. På basis av EU-direktivet har Finansdepartementet i en promemoria föreslagit att ränteavdrag begränsas i förhållande till bolagens resultat samtidigt som man föreslår sänkt bolagsskatt. Svenska regeringen väljer dels att tolka EU-direktivet så stramt som möjligt, dels att passa på att införliva tankegångar från den tidigare hårt kritiserade Företagsskattekommittén som innebär att eget kapital i ett företag ska skattemässigt gynnas i förhållande till lånat kapital. Räntor har hittills i princip varit fullt avdragsgilla för företag. Problemet är att de ränteavdragsbegränsningar som föreslås får effekter för kapitalintensiva branscher som fastighetssektorn och de delar av industrin som kräver stora anläggnings- och maskininvesteringar. Vid nyinvesteringar i bostäder, exempelvis hyresbostäder, belastas resultatet av höga räntekostnader. Om fastighetsägare och investerare inte medges avdragsrätt för räntekostnader ökar kostnaderna i kalkylen med motsvarande belopp, vilket transporteras till hyresgästerna i form av högre hyra. Färre projekt kommer att bli lönsamma och investeringsvolymerna kommer därmed bli lägre.

Paketeringsutredningen

Idag råder andra skattevillkor om en försåld fastighet ingår i ett aktiebolag. Det bolag som säljer andelarna behöver inte heller betala någon skatt på en eventuell vinst så länge pengarna stannar i den dubbelbeskattade bolagssektorn. Detta gäller generellt vid försäljning av så kallade näringsbetingade andelar och är ingen särreglering för fastighetsbranschen. Den så kallade Paketeringsutredningen föreslår att det inte längre ska vara möjlighet att förpacka fastighetstransaktioner i bolagsform och därigenom undgå att betala skatt på vinsten. En av utredningens avgörande svagheter rör den initiala effekt som uppstår vid förstagångsförsäljningen och som medför en retroaktiv beskattning av bolag med förvärvad latent skatt. Samtidigt konstaterar samma utredning att fastighetssektorn totalt sett inte är

»Samtidigt konstaterar samma utredning att fastighetssektorn totalt sett inte är skattegynnad jämfört med andra branscher.«

skattegynnad jämfört med andra branscher, inte minst eftersom sektorn betalar en särskild skatt för sin viktigaste produktionsresurs, nämligen fastighetsskatt. Andra branscher har inte motsvarande skatt.

En viktig effekt av förslaget är att kostnaden för projektfastigheter och markförvärv ökar, vilket i sin tur innebär att kostnaden för en bostadsutvecklare stiger. Företag får då antingen acceptera lägre lönsamhet, höja priser och hyror i motsvarande mån eller avstå från investeringen. Det senare kan vara aktuellt för projekt där hushållens eller företagens betalningsvilja precis matchar nuvarande produktionskostnader för exempelvis bostäder eller kontor.

Finansiering av offentliga infrastrukturinvesteringar via skatter, avgifter och privat kapital

Erfarenheterna från Sverigeförhandlingen har inneburit att statens intresse för medfinansiering från fastighetsbranschen ökat. För att klarlägga möjligheter med medfinansiering har en utredning om finansiering av offentliga infrastrukturinvesteringar via skatter, avgifter och privat kapital startats. Utredningen ska vara klar den 28 februari 2018.

Av direktiven framgår att investeringar i infrastruktur kan leda till att värdet på närliggande fastigheter stiger. I utredningsdirektiven anges därför att det kan vara rimligt att ägarna till sådana fastigheter på något sätt bidrar till finansieringen av investeringarna. Värdestegringar på fastigheter till följd av infrastrukturinvesteringar fångas redan idag upp av fastighetstaxeringen och ligger till grund för uttag av fastighetsskatt och fastighetsavgift. Det utredningen vill fördjupa är en diskussion om huruvida värdestegringar fångas upp tillräckligt snabbt av dagens fastighetstaxeringssystem.

Syftet är att utreda om större offentliga infrastrukturinvesteringar kan finansieras genom uttag av en särskild skatt eller avgift. I utformningen av skatten eller avgiften ska det beaktas i vilken utsträckning fastigheter har ökat i värde till följd av en infrastrukturinvestering samt den direkta nytta olika grupper kan anses dra av den aktuella åtgärden. Utredningskommittén ska bl.a. utreda vilka fastighetsägare och typer av fastigheter som ska träffas av skatten eller avgiften och vilka typer av infrastrukturinvesteringar som ska kunna utlösa skatt eller avgiftsskyldighet.

Utökat amorteringskrav

Sedan tidigare har ett bolånetak och amorteringskrav införts. Dessutom har bankernas kvar-att-leva-på-kalkyler skärpts och bankerna har börjat implementera frivilliga skuldkvotstak. Finansinspektionens senaste

Kraven på bankernas kvar-att-leva-på-kalkyler har skärpts och bankerna har börjat implementera frivilliga skuldkvotstak.

förslag innebär utökat amorteringskrav vid skuldkvoter över 450 procent av hushållets disponibla inkomst. Hushåll som har lån som överstiger 450 procent av disponibel inkomst och samtidigt har en belåningsgrad över 70 procent av bostadens värde förslås tvingas amortera 3 procent av lånets storlek varje år. Om belåningsgraden är mellan 50 och 70 procent ska amorteringen vara 2 procent och för lån under 50 procents belåningsgrad ska den vara 1 procent per år. Förslaget motiveras inte främst med att hushållen inte kan betala räntor vid ett högre ränteläge, utan att de riskerar dra ner på annan konsumtion för att betala de högre räntorna, vilket påstås förstärka en eventuell lågkonjunktur.

Störst effekter får förslaget för unga hushåll eftersom andelen ensamstående med

endast en inkomst är stor. I storstadsregionerna, där bostadspriserna är höga, förväntas undanträngningseffekterna bli stora för unga och andra likviditetsbegränsade hushåll. Många unga utan föräldrar som kan bidra till kontantinsatsen hänvisas i än högre grad till den dåligt fungerande hyresmarknaden. Unga hushåll har defintionsmässigt kortast kötider och blir därför i praktiken hänvisade till temporära och dyra boendeformer. Det är sannolikt inte endast unga som påverkas. Förslaget får troligen också effekter för barnfamiljerna i storstadsområden samt andra hushåll som efterfrågar något större lägenheter och småhus. Också äldre hushåll med lägre inkomster kan påverkas eftersom det utökade amorteringskravet riskerar utlösas vid en flytt till en mindre bostad och därigenom bidra till större inlåsningseffekter på marknaden.

Minskade ränteavdrag för hushållen

I den politiska diskussionen har flera politiska partier fört fram idén om att avskaffa eller reducera ränteavdragen. Ett motiv som ofta framförs är att en sådan åtgärd vore lämplig idag eftersom räntorna är så låga och att det således inte skulle drabba hushållen lika hårt som i ett högränteläge. Debatten bortser dock från att outsiders, d.v.s. hushåll som är på väg in på marknaden kommer att drabbas fullt ut. Hushåll som ansöker om ett bolån får sin ansökan prövad mot en ränta på ca 7 procent. En begränsning av avdragsrätten skulle således få undanträngningseffekter, d.v.s. många av de hushåll som idag klarar bankernas kalkylräntor vid kreditprövingen kommer i framtiden inte beviljas ett lika stort lån som med nuvarande regler. Dessutom innebär det att hushåll som idag kan göra ränteavdrag för utgiftsräntor inte längre kan göra det, vilket ger högre boendeutgifter för högre belånade hushåll och gynnar hushåll med tillgång till eget kapital, om inte beskattningen av kapitalinkomster samtidigt sänks.

Tillgängliga analyser visar att ett avskaffat eller minskat ränteavdrag ger positiva statsfinansiella effekter men att åtgärden sannolikt har marginella effekter på hushållens skuldsättning, sänker bostadspriserna något och bidrar till ökade utgifter för inte minst barnfamiljer som behöver relativt stora bostäder (Finanspolitiska rådet 2016).

Förändringar i översiktsplaneringen

"En utvecklad översiktsplanering" heter en statlig utredning som nu pågår och som ska slutredovisas i november 2018. Två delredovisningar ingår i uppdraget, en om begränsningar av krav på detaljplan som lämnades i juni 2017 och en om möjlighet att i detaljplan reglera upplåtelseformer som ska lämnas i mars 2018. Som helhet ska utredningen lämna förslag på en utvecklad översiktsplanering, en begränsning

av detaljplanekravet, en översyn av kommunens möjligheter att reglera upplåtelseformer samt möjligheten till privat initiativrätt till planläggning.

Det är frågeställningen om möjligheter att reglera upplåtelseformer som kan innebära högre risker vid bostadsbyggandet. Ur ett investerarperspektiv finns farhågor om att en reglering av upplåtelseform kraftigt skulle kunna begränsa fastighetsägarens möjlighet att råda över sin fastighet och därmed inskränka äganderätten. En reglering riskerar begränsa kommersiella utvecklingsmöjligheter som exempelvis försäljning eller möjligheten att ändra upplåtelseform. En inskränkning i äganderätten som minskar ägarens handlingsalternativ ökar per definition risknivån och leder därför i princip till högre avkastningskrav och därmed lägre fastighetsvärden, något som kan bidra till att minska bostadsbyggandet.

Åtgärder för att bebygga befintliga byggrätter

"Kommunernas möjlighet att säkerställa att befintliga byggrätter tas i anspråk", är rubriken på ett kommittédirektiv som innebär att en utredning ska undersöka och lämna förslag till hur kommuner kan säkerställa att byggbar mark i färdiga detaljplaner bebyggs. Utredningen ska slutredovisas i mars 2018.

Bakgrunden är att det trots rådande bostadsbrist finns byggbar mark som inte bebyggs. Syftet med utredningen är att säkerställa att byggrätter som redan finns i kommunernas detaljplaner bebyggs utan onödigt dröjsmål. Om det finns behov av att förstärka kommunernas möjligheter i detta avseende, ska utredaren lägga fram förslag som tillgodoser behovet.

Hösten 2017 finns inget material från utredningen att ta ställning till. Däremot finns det många rationella skäl till varför byggrätter inte omedelbart bebyggs. Hur många bostäder som kan byggas inom en kort tidsperiod inom ett och samma område påverkas av flera olika faktorer:

»Störst effekter får förslaget för unga hushåll eftersom andelen ensamstående med endast en inkomst är stor.«

• hur stor efterfrågan är
• byggherrens möjligheter att finansiera de nya bostäderna
• produktionskostnader som vid en upphandling visar sig bli för höga och måste göras om
• segdragna förhandlingar med kommunerna om exploateringsavtalen och bygglov
• kommunens möjligheter att investera i infrastruktur som vägar, VA, skolor och förskolor m.m., i takt med att bostäderna byggs.

För det första visar data att många hushåll föredrar att flytta lokalt. Analyser av olika projekt pekar på att ca 50–70 procent, ibland ännu större andel, av dem som flyttar rekryteras lokalt. Många vill helt enkelt bo kvar i en invand miljö med närhet till familj och vänner. Ett större nyproduktionsprojekt blir därför beroende av viljan och förmågan bland boende i närmiljön att flytta till de nybyggda bostäderna.

För det andra beror det på närmiljöns möjligheter att efterfråga bostäderna. De närboende hushållens nuvarande boenden, och värdetillväxten på dessa boenden, är kanske en av de viktigaste förutsättningarna för att ett nyproduktionsprojekt ska kunna försörjas med egenkapital, särskilt i bostads- och äganderättssektorn. Antalet hushåll, tillsammans med inkomst- och förmögenhetsutvecklingen hos dessa hushåll, blir därmed centrala och gränssättande faktorer för nyproduktionens möjliga omfattning över tid.

Byggtakten på en given plats påverkas sammanfattningsvis av hur många som bor i omgivningen och vilka ekonomiska möjligheter de har att efterfråga en nybyggd bostad.

Produktionskostnaden är en viktig faktor, särskilt på de mindre heta marknaderna. För den som upphandlar en extern byggentreprenör kan priserna efter en upphandling visa sig alltför höga för att man ska våga dra igång ett projekt. I sådana fall är det vanligt att projektet måste omarbetas

och ny upphandling genomföras, vilket gör att den ursprungliga tidsplanen spricker.

När en byggherre fattat beslut om att börja bygga nya bostäder måste själva byggskedet finansieras (byggkreditiv). Ofta kräver banken att en viss andel – ofta runt hälften – av bostäderna i projektet, ska ha sålts före byggstart. I tillägg kräver banken att byggherren påtar sig ett ekonomiskt ansvar för eventuellt osålda lägenheter. I praktiken innebär detta att byggaren måste dela upp byggprojektet i olika mindre försäljningsetapper och bygga projektet stegvis. Särskilt viktigt blir det i en lokal marknad med många byggherrar som konkurrerar om samma köpare.

För det tredje råder det stor osäkerhet om prisutvecklingen på bostäder. Att under en längre period spekulera i lönsam markvärdesstegring är därför mycket riskfyllt. Risk och kapitalanvändning i företagen följs mycket noga av ägare (aktiemarknaden), analytiker och företagets egna ekonomer. När detaljplaner och bygglov försenas och drar ut på tiden innebär det en stor finansiell risk för byggföretaget, vars affärsidé är just att bygga. Att själva spekulera i framtida prisuppgångar, om det är företagsekonomiskt motiverat att bygga nu, är därför riskfyllt och skulle knappast passera företagets interna och externa kontrollorgan.

»Byggtakten på en given plats påverkas av hur många som bor i omgivningen och vilka ekonomiska möjligheter de har att efterfråga en nybyggd bostad.«

40

Tvärtom, byggföretaget har normalt ett starkt incitament att bygga och sälja bostä derna så snabbt som möjligt.

En faktor som ofta försenar projekt är segdragna förhandlingar med kommunerna om exploateringsavtalens utformning och förutsättningar för att få bygglov. Även om detaljplanen är klar återstår ofta diskussioner med andra delar av en kommun om exploateringsavtalens utformning. Det gäller särskilt när det ska byggas på kommunal mark. Det kan handla om social och miljömässig hänsyn, servitut, kostnader för att hyra mark under byggtid etc. När det sedan kommer till bygglovsskedet kan ännu en ny tjänstemannainstans i kommunen kopplas in med synpunkter på hur detaljplanen ska tolkas.

Ytterligare en faktor som ibland kan leda till en långsammare utbyggnadstakt i ett område är kommunens förmåga att klara av sina åtaganden i form av investeringar i till exempel infrastruktur, parker, gångvägar, barnomsorg och skolor m.m.

En ogenomtänkt reglering som tvingar investerare att bygga inom en viss tidsperiod, och som inte tar hänsyn till de marknadsvillkor som beskrivits ovan, ökar riskerna i investerarnas kalkyler vilket i sin tur riskerar bromsa byggandet och göra en reglering kontraproduktiv.

Förslagen ger lägre BNP, en lägre investeringsvolym och färre nybyggda bostäder

Det är svårt att skatta de ekonomiska effekterna för samtliga utredningsförslag men några intresseorganisationer har gjort beräkningar för en del av dem.

Införs nya Baselregler leder det till att kostnader uppstår som motsvarar ca en procent av BNP eller ca 45 miljarder kr, enligt de bedömningar som Bankföreningen gjort (Bankföreningen 2016). Översatt till ökade finansieringskostnader motsvarar det ca 60 räntepunkter.

Ränteavdragsbegränsningarnas effekter på SABO-företagens skattekostnader har beräknats av SABO (SABO 2017). Beräkningarna visar att skattekostnaderna påverkas av ränteläget och nyproduktionsvolymerna. Vid en låneränta på runt 4 procent och ett byggande om ca 10 000 nya hyresbostäder per år ökar skattekostna derna för de kommunala bostadsföretagen med ca en halv miljard kr. I relation till nuvarande räntekostnader betyder det en ökning med ca 20–30 räntepunkter. Givet att effekterna för SABO-företagen är någorlunda representativa för bostads sektorn i stort innebär det betydande kostnadsökningar i branschen.

Enbart Baselreglerna och ränteavdragsbegränsningen riskerar därmed att höja lånekostnaderna motsvarande ca en procentenhet. Effekterna av Paketeringsutredningen är svårare att bedöma eftersom kostnadsökningen beror på hur transaktionsintensiv verksamheten är. Utredningen beräknade de ökade kostnaderna till ca fem till tio miljarder kr för fastighetssektorn. Utökade amorteringskrav innebär i prakti ken ökade kostnader och minskad bostads efterfrågan.

Den samlade ökningen av finansieringsoch skattekostnader samt de andra kostnader och risker som uppstår om dessa statliga förslag blir verklighet, bedöms motsvara ca två till tre procentenheters räntehöjning. Om det antagandet stämmer kan effekter-

Figur 19. Skattning av effekter på bostadsbyggandet vid kostnadsökningar i fastighetssektorn.

Källa: SCB och Evidens.

na på bostadsbyggandet skattas. Skattningen är naturligtvis osäker men ger ändå en fingervisning om att ökade kostnader vid nyinvesteringar påtagligt påverkar lönsamheten och därmed investeringsvolymerna.

Beräkningar som är baserade på de historiska sambanden mellan finansieringskostnader och bostadsbyggande visar att bostadsbyggandet faller med ökade räntekostnader (fig. 19). Om de sammantagna effekterna skattas till att motsvara ca två procentenheters räntehöjning blir bostadsbyggandet, allt annat lika, ca 2 500 bostäder mindre varje år, än det annars skulle vara. Det motsvarar ungefär det minskade byggandet efter Greklands- och Eurokrisen 2011–2012. Om effekterna summerar till tre procentenheter blir det i stället ca 3 500 färre bostäder per år. På tio år innebär det totalt runt 25 000–35 000 färre bostäder. Skattningen är osäker men indikerar att försämrade investeringsvillkor påverkar investeringsvolymerna påtagligt.

Eftersom det för närvarande kan antas ha påbörjats fler bostäder än vad hushållen kan efterfråga innebär det att förslagen till nya regler och högre kostnader kan göra anpassningen ner till en lägre nivå än mer dramatisk. (Den röda linjen i diagrammet är laggad framåt med sex kvartal eftersom det i genomsnitt tar sex kvartal att färdigställa påbörjade bostäder.) Utöver effekterna för bostadsbyggandet påverkas samtidigt investeringsvolymen för infrastruktur och lokaler negativt av flera av förslagen. Den övergripande politiska målsättningen om ett högt och ökat bostadsbyggande tycks, med få undantag, inte stödjas av förslagen från de nu aktuella utredningarna. Tvärtom riskerar förslagen innebära ökande kostnader och minskande investeringar i fastighetssektorn de kommande åren. Till bilden hör också att räntorna förväntas stiga kommande år, vilket allt annat lika leder till högre kostnader för bostadsproducenter och konsumenter.

Referenser

Bankföreningen (2016), Cumulative impact of financial regulation in Sweden, Copenhagen economics. Boverket (2017) Rapport 2017:17, www.boverket.se. Evidens (2016), PM – Argument för och emot ytterligare kreditrestriktioner, Sveriges Byggindustrier. Evidens (2017), Käppar i hjulet – PM om pågående och planerade utredningar och förslag till ny lagstiftning inom fastighetssektorn, www.evidensgruppen.se. Finanspolitiska rådet (2016), Englund Peter, Handelshögskolan i Stockholm, En mer neutral kapitalbeskattning. Fördelningseffekter av begränsade ränteavdrag. Riksbanken (2016), Emilio Dermani, Jesper Lindé och Karl Walentin. Bubblar det i svenska huspriser? SABO (2017), Remissyttrande, Nya skatteregler för företagssektorn, www.sabo.se.

VI TROR PÅ INVOLVERANDE KRAFTER OCH KOLLEKTIV INTELLIGENS.

Veidekke är Skandinaviens fjärde största entreprenad- och bostadsutvecklingsföretag med en total omsättning på ca 30 miljarder NOK. Veidekke har funnits sedan 1936 och har aldrig gått med förlust. Vi har en stark företagskultur som bygger på tydliga värderingar (profesjonell, redelig, entusiastisk och grensesprengende) och tror på en hög grad av frihet under ansvar. Genom ett unikt program för personalägande, där alla erbjuds samma möjlighet, äger vi som arbetar inom Veidekke cirka 15 procent av företaget vilket skapar motivation och ger företaget en möjlighet att agera långsiktigt.

Inom Veidekke är HMS – hälsa, arbetsmiljö och säkerhet – jämställt med de ekonomiska målen. Vi tror på involvering för att på det sättet uppmuntra och ge utlopp för allas engagemang och kunskap och har som ambition att bli Sveriges mest involverande företag, såväl internt som mot våra kunder, leverantörer, samarbetspartner samt det omgivande samhället. veidekke.se